Lars-Erik

Namn   Lars-Erik Persson

Födelseår   1944

Klubb   OK Renen

Längd   175 cm

Vikt   83 kg

Skidmärke   Fischer

Stavmärke   Swix

Egen hemsida   http://www.ltu.se/staff/l/larserik-1.11738

Motto
”Man har INTE misslyckats förrän man slutat att försöka.”

Favoritpass
Långa pass på de bländvita vidderna i strålande Norrbottenssol på vårvintern.

Mardrömspass
Intervall, när man numera hamnat på ett pulstak på 160.

Meriter
38 genomförda Vasalopp + 14 Öppet Spår.
Genomfört båda Öppna Spåren och Vasaloppet samma år fem gånger som 60-plussare.
Bästa tid på Vasaloppet är 4,56.22 och bästa placering 455.
Marathon på 2.49.

Skidkarriär
Har åkt skidor sedan barnsben – i min hemby Svanabyn var det det vanligaste sättet att ta sig till skolan vintertid.
Tävlade redan i tonåren men hade ett femårigt uppehåll ungefär i 20- till 25-årsåldern. Därefter har jag tävlat flitigt utan några påtagliga större framgångar (utom si så där 5-6 DM medaljer i Veteranklasser) och på senare år nästan bara i Vasaloppet/Öppet Spår.

Framtidsmål i spåret
Närmaste mål är att genomföra mina lopp 53, 54 och 55 i Vasaloppsspåret år 2012.
Att få leva så länge och vara så fräsch att jag åkt Vasalopp/Öppet Spår flest gånger av alla.
Att fantastiska lag Skidforum fortsätter att acceptera mig som medlem och påhejare.

Glid- eller rullskida
Förr bara glidskida men de senaste åren har rullskidan börjat konkurrera på riktigt, speciellt efter att jag fått mina racerrullisar.

Glidvalla eller stålsicklat
Glidvallat majoriteten av mina Vasalopp/Öppna Spår (hade hjälp av nästan elitvallare) men stålsicklat de senaste 16 loppen i fädrens spår.
Först mycket överraskad att detta fungerar så bra men tycker att jag numera förstår ganska bra varför det är så.

Övrigt
Jag har hittills aldrig brutit något lopp, varken i löpning, orientering eller skidåkning trots min höga ålder.
Exempelvis resonerade jag på följande sätt när jag supermissat i orientering:
Då började jag om där jag befann mig och tog det hela som ett långpass och faktum var att det då kunde börja gå rätt så bra igen och dessutom gladde jag ju de medtävlande som jag normalt var långt före men just denna gång fick ordentligt på nöten av.
Varför inte kombinera ett superbra långpass med att glädja sina medmänniskor?